Förunderligt är hur mycket kan förändras plötsligt och livet får en ny dimension från en stund till en annan. Igår fick jag beskedet att en mycket uppskattad och mångårig kollega gått ur tiden. Ett besked som jag kunde läsa i min mobil och kvällen övergick i en bedövande tomhet.Före julledigheten möttes vi i ett kollegialt samtal om ett framtida samarbete och en gemensam problemlösning. Som alltid utifrån ett seriöst och professionellt tänk. Glädje och humor i samma möte som en motvikt så att inte allt skulle kännas för tungt. Nu fattas han oss! Tände ljus, grät en stund och ur minnet rullade en serie händelser fram. Minnen som gömts och nu kom de fram i en lång, lång räcka som lysande färger på en målares palett. Vilken rikedom det är att ha fått förmånen att arbeta och dela vardagen med denna kollega och att det i sorgens stund är glädjefyllda minnen som framkallas. Dikten av Harry Martinsson tonar fram;
"Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorg är den djupaste ära glädjen kan få."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar