Support that girl!

En hjälpande hand

Så kom hon in på mitt kontor. Med varm men sökande blick och en frusen hand. Med trevande ord sökte hon hjälp att förstå och fylla i den svenska välfärdens blankett för ett byte av skola. För mig en chans att pröva vår utmaning - "Alltid bästa möjliga möte!" Hon från ett krigshärjat land - långt från blanketternas, trygghetens och bekvämlighetens självklarheter. Jag med en innerlig vilja att möta henne på bästa sätt och ge henne tilltro till vår demokratiska och rutinfyllda vardag. Vi fick anstränga oss på olika sätt för att nå målet - En väl ifylld blankett med data för placerings systemets fortsatta handläggning. Efter några fler kontakter och information om morgondagens möten tryckte hon mina händer i tacksamhet, vinkade till avsked och ropade innan hon försvann i kvällsmörkret; "Nu jag sova gott inatt!"

Ett ord eller två ..... gjorde det lättare att gå. Människors möte borde alltid vara så!

Livets sköra tråd

Förunderligt är hur mycket kan förändras plötsligt och livet får en ny dimension från en stund till en annan. Igår fick jag beskedet att en mycket uppskattad och mångårig kollega gått ur tiden. Ett besked som jag kunde läsa i min mobil och kvällen övergick i en bedövande tomhet.Före julledigheten möttes vi i ett kollegialt samtal om ett framtida samarbete och en gemensam problemlösning. Som alltid utifrån ett seriöst och professionellt tänk. Glädje och humor i samma möte som en motvikt så att inte allt skulle kännas för tungt. Nu fattas han oss!  Tände ljus, grät en stund och ur minnet rullade en serie händelser fram. Minnen som gömts och nu kom de fram i en lång, lång räcka som lysande färger på en målares palett. Vilken rikedom det är att ha fått förmånen att arbeta och dela vardagen med denna kollega och att det i sorgens stund är glädjefyllda minnen som framkallas. Dikten av Harry Martinsson tonar fram;

"Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorg är den djupaste ära glädjen kan få."

Nystart 2013

Så har jag hittat ut igen i bloggandet som upphörde med datortrassel och vilsegång i vältaliga försäljares erbjudande! Lycklig är jag över detta ögonblick och skall nu hålla samhällsengagemanget igång genom detta media. Framför mig vid halvårsskiftet skymtar "friherrinnelivet". Ett brev från SEB före jul aviserade att nu är det dags att kvittera ut pensionspengarna som ett strävsamt arbetsliv genererat! Har jag placerat rätt visar sig! Känns förunderligt att nu väntar en ny tillvaro som skall fyllas med nya uppgifter och tid för att odla intressen som till viss del försakats eller bortprioriterats. Högst på listan ligger bokutgivningen av; "Att ge mobbningen ett ansikte" och "Min inre kraft". Lyssnade igår på programmet  i P1 - "Pinnplockerskan" - Vildhjärta Maria Westerberg som berättade om sitt naturengagemang. Som ägare till hennes konstverk - "Skogstokig" ser jag också framför mig meditativa möten med naturen i vackra natursköna Ängelsberg 2013. Lev väl och blomstra som min faster Astrid alltid sa som avskedsreplik.